Lyrics Hösten by Lisa Ekdahl

Jag såg höstens sista löv falla från sin gren
Där växer nya löv i vår men den trösten är klen
Jag såg höstens sista löv sakta singla ner
Jag sörjer än min vän men gråter inte mer

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst
Sen du sl*tade att svara, sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå ut
Jag insåg en minut att allting har ett sl*t
Jag såg en sekund vart hän vi alla ska
Vi måste alla dö, i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst
Sen du sl*tade att svara, sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå ut
Jag insåg en minut att allting har ett sl*t
Jag såg en sekund vart hän vi alla ska
Vi måste alla dö, i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
Jag minns en tid då, den här taggen i mitt bröst
Inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland

Vart tog den vägen, den där klangen i min röst
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
Nu finns den ständigt, den där taggen i mitt bröst
Sen du sl*tade att svara, sen den dagen du försvann